HISTORIK

Klicka på det band du vill veta mer om	Ta en titt på några foton på posters och trumskinn som använts genom åren..
	Posters och artworks Bastrumskin

Förhistoria:

Här följer en tillbakablick på vad som hände innan The Blue Unit. Kopplingen mellan musikerna och den musikaliska utvecklingen…… De flesta av medlemmarna håller fortfarande på med musik i någon form, en del har slutat med musik, vissa har tappat kontakten helt men sånt är livet.

Promille Hill Blues Band 1977-83

Tillbaka till början

Startades av tre klasskompisar på gymnasiet i Uppsala, Tommy Holmström, Ulf Sandevärn och Jan Wixner i början av 1977. Bandnamnet var då The Headhunters och efter ett tag började musiker att vandra ut och in i bandet och otaliga är de som någon gång spelat i replokalen som låg i närheten av den plats som kallades för Promille Hill….

Promille Hill Blues Band i replokalen våren 1978. JT Holmström, Ulf Holmberg och Ulf Sandevärn. (foto: Michael Lööf)

Vid bandets första spelning måndagen den 4 december 1978 uppträdde följande konstellation under namnet Promille Hill Blues Band, Jan Wixner, vcl/gtr., Tommy Holmström, vcl/ten/hca., Ulf Holmberg, vcl/gtr., Anders Levin, bsg., Putte Eriksson, dms. Noteras så här i efterhand kan nämnas att spelningen gick efter förutsättningarna väl och att ingen av dåvarande vokalister idag närmar sig en sångmik. Kan det bero på självkritik ?



Bandet spelade vidare på privata fester och disputationsmiddagar mm och de närmaste åren spelade Göran Holmberg (12), Michael Lööf med bandet. Låtar som ingick i repertoaren under den här tiden var ex. Hideaway, Kansas City, Chicken Shack, That´s Allright, Going Upside Your Head.


I november 1980 var ny sättning och ribban sattes högre, ny affisch och PR material gjordes. PHBB uppträdde på Uppsala Bluesförenings 5 års jubileum den 14 februari 1981. Sättningen var då; Sören Fernqvist, vcl., Sture Elldin, hca., Tommy Holmström, ten., Ulf Holmberg, gtr., Jan Wixner, gtr Olle Söderblom bsg samt Johan Fors, dms.

Den upplagan av Promille Hill Blues Band var för första gången i inspelningsstudio den 2 maj 1981. Fem låtar spelades in i Mösa Studio i Enköping bl.a. AC Reeds "This Little Voice". Vilken spelades i Sveriges Radio av Staffans Solding "Mera svensk blues" den 7 december samma år. Lyssna här: This Little Voice (AC Reed)

Den 3 maj samma år var PHBB förband åt Eddie Kirkland på Musikforum i Uppsala.

Stockholm Blues Society firade 10 års jubileum fredagen den 6 november 1981 på Mosebacke och på scenen stod Promille Hill Blues Band och Fri Fart.

Lyssna exklusivt på A-sidan: My Eyes (Keep Me In Trouble) (H. Walker)

15:e maj och den 4 augusti hölls sessions i Pärla Ljudstudio, Uppsala och resultatet av dessa blev skivdebuten en 45´a som pressades i 600 ex.

1982 en mindre turné i Norge, 7, 8 och 9 oktober med spelningar i Verdal, Studenthuset och Cavalero i Trondheim. Uppställningen i bandet lika som på singeln.

Scandinavian Blues Association höll sitt årsmöte i Uppsala den 30 oktober och på efterföljande konsert uppträdde Promille Hill och Blue Balls som förband åt Magic Slim and the Teardrops.

Promille Hill, Rock-SM, Västerås 1982

Den 27 november var första deltävlingen i Rock – SM, arrangör var Aftonbladet och Hot Records. Europe och Promille Hill gick vidare. (not. Blues band borttaget ur namnet och Sture Elldin hoppade av.)

Annons från Aftonbladet

Kvartsfinalen gick av stapeln i Uppsala torsdagen den 11 november 1982 och Promille Hill blev utslagna av Europe och Fort Knox…….. Vilket bevisar att man aldrig blir profet i sin hemstad.

I december 1982 hade sättningen ändrats, Mats Eriksson hade tillkommit på tenorsax och Göran Holmberg var tillbaka på elbas. Bandets musik närmade sig mer traditionell rythm and blues på bekostnad av den rena chicagobluesen.

I samband med en dubbelspelning på Vaksalaskolan i Uppsala uppträdde vi första dagen under namnet Promille Hill och på spelning 2 dagen efter hette vi The Dewdrops…….








The Dewdrops (I) 1983-84:

Back to the top

Lyssna på titelspåret här: No Parking

Startade upp med resterna av Promille Hill dvs; Sören Fernqvist, vcl., Tommy Holmström, ten., Ulf Holmberg,gtr., Mats Eriksson, ten., Jan Wixner, gtr., Göran Holmberg, bsg samt Johan Fors, dms. Sättningen hade en del spelningar och gjorde 1983 en demokassett med 6 låtar. Återigen anlitade man Pär Lundvik i Pärla Ljudstudio och resultatet blev No Parking.

Efter en festspelning i Vallentuna på våren -84 bestämde sig bandet för att dela på sig. Orsakerna var många men ingen osämja om upplösningen rådde bland musikerna. Dock blev vi bokade på stående fot av en festdeltagare, verksam i jazzföreningen Crecendo, Norrköping att spela där i samband med stadens 600 års jubileum………










The Dew Drops (II) 1984 – 89

……. Well, the show must go on...... En hektisk sommar och höst var ett faktum ! minst en halv orkester skulle ersättas och var hittar man musiker som på amatörbasis vill spela swamp pop, New Orleans rythm and blues osv. Energi, kontakter samt brutal övertalningsförmåga något som JT besitter kom väl till pass. Tommy, Göran, Sören och Mats de kvarvarande behövde ny trumslagare, en gitarrist, samt pianist och en saxofonist för att få rätt uppställning. Efter 2 månader samlades de 8 som kom att bli stommen i The Dew Drops; (not. Ny stavning på bandnamnet som kommer från den kända rythm and blues klubben i New Orleans på 50-talet ”The Dew Drop Inn”)

• Sören”Swamp Pop Bo” Fernqvist, vcl
• Tommy ”JT” Holmström, ten
• Mats Eriksson, ten
• Erik ”Playboy Hop” Billander, bars
• Christoffer Geijer, pno
• P-O Swärd, gtr
• Göran ”Guran” Holmberg, bsg
• Putte Eriksson, dms

The Dew Drops, 1984

Bandet fick ihop en repertoar till spelningen och sedan fortsatte det av sig själv. Orkestern spelade under åren ofta på spelningar i Stockholm på Tre Backar och Fashing. I Uppsala på Rackis och Barowiak samt på en mängd privata tillställningar.

Genom Puttes försorg ordnades nya scenkläder (hans mor var en mycket duktig sömmerska). Guldtuxidos och svarta byxor glänste mer än svarta secondhand smokingar. Premiär för dessa under en veckas spelning på Engelen i Stockholm en mycket het vecka i juni 1986. När luftkonditioneringen brakade ur på onsdagen räckte det inte med att torka scenkläderna efter giget. Vi var tvungna att torka sedlarna i plånböckerna också.

1987 i oktober gjorde The Dew Drops ett par spelningar i Norge på Jazzfestivalen i Molde.

Sören F, Mats E, Tommy H, Erik B och Göran H i Molde oktober 1987. (foto: okänd)

Vi anlände en morgon till Hotell Alexandria efter en lång bilresa. Grabbarna gick och lade sig för att vila ett par timmar medan den energiske JT var tvungen att ta en promenad i Molde för att kolla läget….. När han kom åter till hotellet visste hela Molde att det svenska bandet hade anlänt eftersom man sett en storvuxen svensk gått in i stadens ølutsalg……. En oförglömlig resa.

Under de sista åren av The Dew Drops karriär utökades ofta blåssektionen med tillfälliga musiker. Extra tenorer spelades av Håkan Dahlgren och Erik Demmelmaier samt ibland även trumpetaren Peter Wedberg.

Dew Drops tiden finns ej bevarad på skiva men en konsertvideo producerades av The Dew Drops och filmades av bildkooperativet SELMA under en konsert på Nya Barowiak Uppsala den 5 mars 1988.

Lyssna på ett smakprov ur filmen. Prisoner´s Song (Trad. Arr.)

Filmen var tänkt som en PR film inför framtiden och innehöll 6 spår. Straxt efter att filmen var mixad och klar fick bandet möjlighet att göra en LP inspelning för ett mindre skivbolag men det projektet rann ut i sanden på grund av problem inom bandet.

En fin artikel om The Dew Drops finns i Jefferson nr: 68 (våren -85) författad av Tommy Löfgren och bortgångne entusiasten Janne Rosenqvist.

The Dew Drops har återförenats ett par gånger efter upplösningen Dels i samband med 10 års jubileét med en spelning på Rackis och senast Den 13 december 2003 då var det 20 år sedan starten och konsert på Fredmans i Uppsala. Manskapet var i stort sett orginalupplagan med vissa undantag samt 3st extra blåsare inhyrda Repertoaren var den samma och det var som om tiden nästan stått stilla.


Parallellt med The Dew Drops startade ett gäng musiker ett annat band som skulle komma att existera under många år dock med en lite annan inriktning ………..

Det var Uffe, Sören, Erik, Johan samt Tapio Uimonen som 1995 bevittnade en konsert i Stockholm med The Fabulous Thunderbirds som gjorde så starkt intryck på grabbarna att de kände att det var dags för en ny konstellation, Phantom Flyers !!

Phantom Flyers kom att existera under 10 år med i praktiken 4 olika sättningar………

Phantom Flyers (I) 1985 – 90

Tillbaka till början

Tapio, Uffe och Sören i Västerås 1988

Originaluppsättningen var Sören Fernqvist, vcl., Ulf Holmberg, gtr., Tapio Uimonen, hca/gtr., Erik Billander, bsg samt Johan Fors, dms. Inriktningen var rock, louisianablues och rythm and blues. Under – 89 slutade Tapio och som erättare kom Michael Lööf in som gitarrist för att täcka upp……….

Phantom Flyers (II) 1990 – 92

Ej använd bild inför singelomslaget (foto: P. Fredin) Publicity foton inför CD-omslag till Swamp Fever (foto: Mälarfoto)

1990 värvades så JT Holmström till bandet som saxofonist, krav från övriga bandet var dock att han skulle ta en del munspelsinpass i repertoaren något som han motvilligt accepterade……

Bandet gjorde under september 1991 en turné i norrland och Finland med spelningar i bl.a. Delsbo, Sundsvall och Wasa. Turnén gick under namnet ”The Yam Do Bi Ya Ba Tour” och den pågick mellan den 13 och 21 september.

Lyssna på en låt från albumet. Voodoo Beat (M. Lööf)

Under denna period växte snabbt planerna fram på att göra en CD eftersom bandet nu började att framföra eget material. Fem sessions hölls under 1991 i Megaphon Studio i Enköping och som resultat spardes 15 st spår, varav 9 st originallåtar. En del alternativtagningar finns kvar i kassettform. Resultatet blev efter mixning i Polarstudion, Stockholm CD:n Swamp Fever utgiven på egna skivmärket Thibodaux Records. Skivan pressades i 1000 ex och hade under 2 år distrubition genom Amigo.





En vinylsingel släpptes också ”Fed Up” b/w ”I´m Glad She´s Mine” noteras kan att B-sidan ej finns med på CD:n. Singeln släpptes i 500 ex.

Releaseparty hölls på Krogen Tre Backar i Stockholm Fredagen den 27 mars 1992 som kvällen till ära döptes om till The Swamp Pop Inn. Under kvällen serverades ”Alligator Vine” skivor och T-shirts utlottades. Phantom Flyers körde 3 x 45 minuter och efter detta slutade Sören i bandet. Noteras kan att de två första seten lät bra så avhoppet berodde ej på spelningen.

Inbjudan och biljett till releasepartyt. Ali Gator 1992.

Phantom Flyers (III) 1992 -93

Lyssna på Phantom Flyers bidrag här. Apelle Moi Bébé, Elle Moi Dit (Tommy Holmström)

Mikael Lööf som förutom gitarr även körade i Phantom Flyers tog över sångmiken efter Sören. En snabb och bra lösning skulle det visa sig eftersom spelningarna låg på. En turné i Skåne och Blekinge under sommaren avverkades.

Scandinavian Blues Association/Jefferson hade dessutom aviserat att en CD skulle ges ut med svenska band och musiker. Bandet behövde nytt demomaterial. Replokalen gjordes om till studio och den 31 oktober 1992 spelades en del låtar in. Orginalkompositionen ”Apelle Moi Bébé, Elle M´a Dit” (en zydeco inspirerad låt) blev höjdpunkten och den skickades in till skivprojektet.

ALL THAT BLUES FROM SWEDEN ! Volume One släpptes på Jefferson Records 1993.






Phantom Flyers (IV) 1993 -95

Under våren 1993 kom Micael Zingmark med i bandet som pianist och även ibland dragspelare. En video producerades i Uppsala, Appelle Moi.... den beställdes av lokal TV stationen i Stockholm inför bandets spelning på vattenfestivalen. Den sändes dock aldrig men den kostade bandet 3.500:- att producera. Vi hade lika gärna kunnat slänga pengarna i Stockholm ström. Det var ändå säkert 4000 i publiken den kvällen i Kungsträdgården. Zingmark var kvar i bandet till slutet av 1993.

Under den sista perioden av Phantom Flyers historia slutade Johan Fors som trumslagare och ersattes av Magnus Winter. Anders Lewin ersatte Zingmark som pianist. Samme Anders som spelade bas på Promille Hills första konsert 1978 ! Detta gjorde att inriktningen i låtmaterial ändrades mer mot New Orleans r´n´b.

Junior Wells & Phantom Flyers på Fashing, 1993. (foto: C. Parmland). JT & Junior backstage Rackis 1993 (foto: S. Bergqvist)

1993 gjorde Junior Wells med eget band några spelningar i Sverige och Phantom Flyers anlitades av Stockholms bluesförening att agera förband på Fashing 27 oktober. Junior visade sig vara en trevlig man. Trots märkt av sjukdom så erbjöd han sig att köra en låt med Phantom Flyers ! Vid starten av 2:a setet kallade han helt oväntat upp Phantom Flyers på scen till publikens stora förvåning och startade upp Hoodoo Man Blues det var bara att hänga på……… Ett par dagar senare var han och band på Rackis i Uppsala och i början av andra setet var Junior tvungen att vila rösten och delar av Phantom var där vilket gjorde att han bjöd upp Uffe och Micke på gitarrer och JT på sax som framförde ”Ramblin´ On My Mind” samt ”T-Bone Boogie” med Juniors band. Dessa sessioner med Junior är historia nu men de kommer att leva i våra minnen så länge vi lever………

Erik, Anders, Micke, Magnus och Ulf. Flakasand 4 timmar innan spelningen.

I januari 1994 gjorde Phantom Flyers en turné i Norrland och spelade i Morjärv, Piteå och Kalix och hann även med en mindre scootersafari med våra vänner där. Spelningarna och attityden gjorde att bandet 1994 även fick förmånen att uppträda på Flakasand Rock & Blues Festival under sommaren samma år.

Under 1995 efter 10 års spelande på klubbar och privata fester mm hade bandet ej mer att ge och alla gick skilda vägar……………

Lectric Mud 1996 – 99

Tillbaka till början

Ett återförenat band på Tommys 40 års fest!

Efter ca 1 år av vila från allt vad musik heter samlade JT Holmström ihop några kompisar i norduppland där han bor och kompletterade dessa med två tunga namn från Uppsala, Det var Kjelle Haraldsson som han träffat genom Ulf Holmberg och Olle Söderblom (Promille Hill). Den enda sättningen som Lectric Mud hade under sina tre verksamma år bestod av: JT Holmström, ten/gtr, Roffe Jansson., dms., Olle Söderblom, lectric bass., Jonny Pettersson, gtr., Kjelle Haraldsson, keyb samt Päivi Jansson, vcl som kom med efter ca 3 månader för att fronta bandet.

Bandet framförde en del eget material samt soul, rock och en del bluesklassiker. Sättningen gjorde att JT fick komplettera på gitarr så det vara bara att damma av 335: an. ( En blond Gibson som JT hade införskaffat inför en konsert på Rackis 1986 då han medverkade i en jubileumskonsert för Chuck Berry som firade sin 60 – årsdag samma år.) not. JT som aldrig tagit en cigg i hela sitt liv levde upp i rollen som gitarrist och som det stora Chuck Berry fan han är klämde han i sig ett halvt paket Kool cigaretter för att leva sig in i rollen som sin store gitarrhjälte……… han lämnar inget åt slumpen, ska det göras ska det göras på rätt sätt……. Lectric Mud spelade en del på lokala pubar, privata fester och levde sitt liv lite vid sidan av de etablerade banden men lyckades till slut att hitta ett eget sound.

En demoinspelning gjordes 1997 vilken presenterades i CD form och innehöll bl. a. en egen komposition ”Land of Free (The Gum Drop Man Says)” samt O.V. Wright´s ” I´d Rather Be Blind, Cripple and Crazy” och en rockversion av Percy Mayfield´s ” Stranger In My Own Hometown ”.

Lyssna på Lectric Muds bidrag här Born In The Dark (Tommy Holmström)

Den 14 juni 1998 var Lectric Mud återigen i Prickens Studio i Gävle och bandade ett par kompositioner av JT Holmström, ” Born In The Dark ” samt ” Downbound ” Dessa inspelningar mixades senare samma år av Ken Skoglund på Sound Control Och ” Born In The Dark ” skickades till Jefferson Records vilken kom med på ALL THAT BLUES FROM SWEDEN Volume two.

Lectric Mud upphörde som band 1999.









JT´s Honk Unit & Hotell Bizarre: 1999 – 2000

Tillbaka till början

Efter ett kort uppehåll fick JT idén om att starta ett instrumentalband som skulle framföra instrumental rythm and blues samt egna kompositioner i den afro-amerikanska traditionen. Bandnamnet består av två delar, JT`s Honk Unit är bandledaren och hans sax medan Hotel Bizarre är kompmusikerna efter en ide av Olle Söderblom. (en musiker som aktivt sett spelat få år med JT men som starkt påverkat honom både musikaliskt och mentalt).

Bandet hade endast ett par spelningar men hann med att göra en demo, i Örebro 1999.I Mon Studio Lillkyrka bandades ca 30 min musik. Låtar som ” Herbert´s Free Press ”, ” Pass The Buck ” samt “ Butane Boogie “. Sättningen var; JT Holmström, ten., Kjelle Haraldsson, keyb. (Lectric Mud), Olle Söderblom, Bsg. (Promille Hill/Lectric Mud) samt Ted Westerlund, dms. Som gäst på några låtar bjöds Tommy Helmersson , gtr. in. (Tullamore Bros. ex. Wispering).

Sättningen självdog av diverse orsaker men bandet var ändå grunden till idén om det som skulle komma att bli BANANA OIL.

Under 2000 testades en nygammal trummis nämligen Putte Eriksson (Ted W. hade åkt till Italien för att spela fusion).

Putte som numera driver Fredmans pub fick ej tiden att räcka till och Olle som slogs med sina demoner och som dessutom hade problem med en axel föreslog JT att kontakta Göran Holmberg som är en av de få bassister som skulle kunna ta Olles plats i bandet vilket han gjorde. Dessutom fick JT kontakt med Jens Larsson dms. genom Ulf Holmberg och alla accepterade att ge bandet en chans.

Boogie Trion 2001 - 2005

JT fick en förfrågan från folkets hus föreningen i Marma och sportklubben (MSK) om det gick att ordna fram någon musikunderhållning till en cafékväll i luciatid………

Efter några telefonsamtal hade vi en trio på gång med Roffe Jansson (ex. Lectric Mud) på trummor samt Toni Palmroth på piano. JT var ju självskriven på sax. Denna originella sättning funkade över förväntan då vi den kvällen levererade en mängd boogie woogie och en dos New Orleans musik a’ la Professor Longhair.

Vi fortsatte att spela i mindre sammanhang i bygden och byggde sakta upp en repertoar. Några år senare ändrade vi namn till The Boogie Three-o när vi hade ett par spelningar på Hotell Rydberg i Östhammar 2004.


2005 var trion en av akterna vid invigningen av Strandpaviljongen i Marma. (Foton: E. Holmström)

The Boogie Three-o ändrade 2006 namn till THE BLUE UNIT.

Fortsättning följer …….

Banana Oil 2002 - 2006

Tillbaka till början



Instrumentalband med nygamla medlemmar samt ny bekantskap. JT, tenor, Uffe Holmberg, gitarr, Kjelle Haraldsson, keyboard, Göran Holmberg, elbas samt Jens Larsson, trummor. Tog sitt namn efter Memphis Slim låten ”Banana Oil”, på repertoaren stod förutom rythm and blues även, soul och jump mm.

I januari 2004 gjordes en demo i Uppsala-Ekeby (live i studio) Med följande låtar:Banana Oil, Put It Where You Want It, Stranger In My Own Hometown, “Fun House “ samt The Hard Bop Blues .

Stranger In My Own Hometown spelades sommaren 2004 på en del radiostationer i Europa i rootmusik-program. bl.a. i Tyskland, Danmark och Belgien.



Bandet gjorde två gig på Fredmans Pub i Uppsala samt på Fyrisfestivalen 2004. Invigde utescenen i Marma i september 2005.

Arrangörer runt om i landet var dock kallsinniga till detta band som enligt min uppfattning kanske är det bästa jag spelat i om man ser det till det musikaliska kunnandet. Banana Oil ligger för närvarande på is och jag tror aldrig att det tinar upp igen ……….. men osvuret är ju bäst.